Min vägg här till höger är ganska cool, eller egentligen är den ful men den är betydelseful iaf. Har bilder uppsatta från när jag gick i 6:an och fram till nu och när man kollar på dom så sprider sig en skön känsla genom kroppen. Idag vet jag inte vart jag står med vissa vänner osv men när man kollar på bilderna så känns det som om det var vi mot världen. Det är gruppbilder från 6:an, då när man umgicks med typ alla tjejerna i klassen och inser hur kul man hade (även fast än man inte pratar med de flesta idag) och det är gruppbilder från 8:an när man knappt umgicks med tjejerna alls men endå tänker "fan vad jag tycker om er bruders".
Alla mina väggar översvämmas typ med bilder på mig och Emma, men hur konstigt är det då? Hon är min bästavän, genom allt liksom. Min andra hjärnhalva, min tvillingsjäl etc. Så mycket jag skrattat med den tjejen har jag inte skrattat sammanlagt med alla mina andra vänner i världen OCH GUD vad hon är awesome. Helt seriöst.