Jag vill göra skillnad, jag vill bli ihågkommen för nånting jag gjort. Jag älskar att sjunga men dock så suger jag på det, jag tycker att man kan uttrycka så många känslor med musik och det är så underbaaaaaart! Dom här riktigt djupa texterna, som verkligen har en mening. Hur häftig man känner sig när man går där ensam på väg till bussen och en riktigt bra låt spelas i hörlurarna och så går man i takt till musiken och riktigt dras med, man känner sig så delaktig.

Snackar med nån som är ansvarig för Maxim (konsertlokal osv i Gävle) på facebook, lägger jag ut 200 000-300 000:- så får jag en privat konsert med Kent där. Blev jätteglad en stund innan jag insåg att jag inte har pengarna, fuck...

Jag önskar jag var lite mer som Peyton Sawyer i One Tree Hill, så jeeevla insatt i musik och så grym på att rita. Hon är för bra för att jag ska bli som hon, jag lyssnar på massa random musik och jag skriver ut bilder och sätter upp på väggen, + så skriver jag ner massa låttexter och smyckar väggarna med. Men i slutändan så är hon bara en TV-seriefigur också. Men att vara ansvarig för bandbokningar på en nattklubb verkar asballt ju.

Valde förresten gymnasielinje utan att veta vad jag vill göra i slutändan, men som jag sa på teve: jag tycker om att skriva, så det kändes... rätt.

På måndag är det första sportlovsdagen, och det känns härligt. Nu ska jag spendera det sista av lördagen med att, jag vet inte, utforska ny musik kanske. Me like.

Ändrar stil typ hela tiden också, vet inte själv vem jag är typ. Weird.